tillminneavviktor

Förlåt lilla viktor för en dålig uppdatering. men jag har inte glömt dig, det får du absolut inte tro, men de är så att vårat internet har krånglat lite så jag inte kunna bloggat. men nu går det igen. Och det kändes inte bra när jag inte kunde skriva till dig & om dig. men jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Och jag vet att du förlåter mig. hur har du det gubben? Det är tomt här & jag kallar isak & alfred för viktor ibland, det bara blir så, en vana jag har.. Måste lära mig sluta säga ditt namn, men de är så otroligt svårt. Jag vill säga ditt namn hela tiden, jag vill se dig vsrje dag, jag vill ha dig här jämt.. Jag ville aldrig skiljas från dig, det var bara någon röst i mig som sa " säg ja, låt han få det bra, han är inte värd att lida" Du var självklart inte värd att lida, men jag ville ha dig med hem, jag ville inte lämna dig på golvet i ett litet rum i uppsala? de är ju inte där du bor, ellerhur? Nu får jag försöka tänka på dom bra saker jag gjort med dig, minnas dom fina bilderna av dig , då du mådde bra & var lycklig. inte när du du låg där på golvet med leukemi, hjärnblödning & blöta handdukar på dig för din höga feber. Det är inte det jag vill minnas, jag vill inte komma ihåg det, jag vill få bort det ur huvet.. Men jag vill minnas att jag satt där bredvid dig när du somna in. Jag vill aldrig någonsin glömma när du kom till mig & när du sorgligt lämnade mig. Det var ju du & jag ? kan man förstöra nå så underbart ? den vänskap vi hade, den var oslagbar & underbart fin. Du var som en lillebror, men ändå som mitt lilla barn som jag FÖRSÖKT fostrat, och där måste vi skratta lite, för i kopplet ville vi inte gå fint! men varför skulle vi de? när vi kunde springa överallt åt alla håll & strunta i att lyssna? haha, viktor jag saknar dig och mig, jag saknar oss. jag vill att det ska vara du & jag igen. men det är det i mitt huvud. Jag saknar dig & älskar dig, mer än någon kan tro. Vi skiljs aldrig i från varandra, i hjärtat. Vila i frid älskling! pussar från din linnea