tillminneavviktor

Hej älskade viktor.
jag behöver gråta ut nu..
jag hoppas att du vet vad jag tänker,
när kommer du tillbaka till mig? jag behöver din kärlek, jag behöver få gråta ut i din famn, i din päls, med dig.
jag kan fortfarande känna känslan i händerna av din sträva päls,
jag kommer ihåg hur mjuk du var. hur fin du va , att du var bara min.

kommer du ihåg viktor, kommer du ihåg när vi hämta dig i sala?
du satt i bak med mig, och jag var den lyckligast flickan i hela världen.
du va så varm under tassarna, så jag kände där hela tiden, men du flytta på dom då.
du va så smutsig när vi hämtade dig, den tjockaste, orangea lilla golden valpen.
han var bara min & jag var så lycklig.

Samma kväll var jag ensam hemma med dig, vi var ute på gården hela eftermiddagen/kvällen och busade, och då och då bar jag upp dig i min famn och pussa dig, sen fortsatte vi att springa omkring och busa.
du var busig redan som liten, bet sönder alla skor, och fattades det en sko var det dig man skulle kolla på.

Åren gick och du växten, du blev en riktigt fin hund, men växte aldrig riktigt i din päls, de såg man när du låg ner.
Du och jag var med på en hundutställning, undra om jag var världens stoltaste då?
andra plats : viktor och linnea.
vi fick medalj och nåt diplom, överlyckliga var vi.

Ibland när man vaknade och hade släppt ut dig på gården och skulle ropa in dig,
kom du inte in, man förstog direkt, " viktor har rymt nu igen"
alltid samma stället, uppe i skogen.

Vi var med dig till djursjukhuset en gång, av en anledning.
när dom sövde ner dig såg du död ut, jag tänkte att jag aldrig vile uppleva att se dig sådär, på riktigt liksom.

sommaren 2008 börja du följa med mig när jag skulle iväg o sova borta,
vi grillade på kvällarna och satt nere vid vattnet, de var så fint när solen gick ner.
du följde alltid med mig dit, vi badade och solade, vi levde livet.
Jag kommer ihåg när du sprang över till grannen då, deras hund blev livrädd.
rädd för min prins.

sommaren 2009 gjorde vi samma sak, grilla, sov borta, tog långa promenader, bada, sola
och kolla på solnedgången.
jag var stolt för att jag fick ta med dig överallt, eftersom du var min.

september 2009 fyllde jag år,
du kom med dina 2 presenter till mig på morgonen,
jag har dom kvar än.

oktober 2009 lördag.
kom hem på kvällen, du låg o flåsa, efter att ha gjort ingenting.
jag vart så rädd när mamma sa att du nog va sjuk.
jag la ditt huvud i mitt knä, jag krama dig o grät.
jag la mig o sov, jag hörde dina klor riva mot golvet, visst va de ett rop på hjälp?

söndag, mamma ropar upp mig och jag springer upp, letar överallt, innan jag ser att du ligger ute på gården,
de regna lite, jag tog med mig två filtar, en satt jag på, och en la jag över dig så du inte skulle frysa och bli blöt,
du spydde jätte mycket, jag var lite rädd för dig, du var inte dig själv, men du kolla mig så djupt i ögonen och jag såg då att de var bara min snälla viktor.
jag låg o höll om dig.
vi fick hämta en matta o bära dig i,
först valbo sen vart det uppsala, lång väntar var de,
jag vågade nästan inte kolla på dig när du hade kramper, de var liksom inte du.

Hela vägen till uppsalan höll jag i din tass, jag glömmer det aldrig, och du kolla mig in i ögonen exakt hela vägen från valbo till uppsala,

jag klarar tyvärr inte av att berätta resten, de är för många tårar just nu,
men kolla på oktober 2009 så står det nog.

jag vill bara säga att jag va med dig från de första in i det sista,
jag är glad för det. jag är glad att du blev just min hund,
min underbara viktor.

glöm aldrig att mammsen älskar dig över allt annat,
du är fortfarande min hund, för mig är du inte död...
jag älskar dig, sköt om dig,du är mitt allt.! /din bara din nea.