tillminneavviktor

Idag är dagen då du lämnade livet och flög till andra sidan.
Dagen har varit hemsk och jobbig, har tänkt på dig hela tiden.
och tycker hela tiden så otroligt synd om dig, du var värd så mycket bättre än att dö, i 6 års åldern.. :(
Jag kommer aldrig kunna förklara den saknad jag känner för dig.
jag längtar efter dig mer och mer för varje dag som går min ängel.
du är verkligen den finaste ängeln som finns.
aldrig någonsin kommer jag älska någon lika mycket som jag älskar dig, aldrig aldrig aldrig.
jag lever för dig nu, jag kämpar på så gott jag kan utan dig, men det är mycket motgångar min vän.
men du gör mig stark, du ger mig orken. jag är glad att jag har dig i himlen så du kan vaka över mig,
men jag vill hellre ha dig här hemma där du kan vakta vid dörren, eller ligga i min säng och kolla på tv som du brukade. eller när man kände för en långpromenad så tog man ditt halsband och skaka på det,så det lät, då kom du springandes, dom minnena...den hunden.
Jag blir nästan helt knäsvag när jag tänker på allt roligt som vi upplevt tillsammans, och det är inte rättvist att dö när man är 6 år. då är man ju inte ens vuxen..för mig har du alltid varit min lilla bebis tuvis och det kommer du förbli. Det önskar man inte ens sin värsta fiender... att dö innan man hunnit växa upp ens..
det är med tårar som rinner ner för kinderna som jag skriver ner mina känslor för dig, och på något sätt försöker få fram hur otroligt mycket jag saknar och längtar efter dig, dag ut och dag in.
Bilder blickas upp från Ultuna, då blir allt bara svart för mig, och hjärtat slår några dubbelslag.
jag får klumpen i magen som jag hade på Ultuna, när du låg där på golvet, och jag lämnade dig kvar där, men fick vända för jag klara inte av att lämna min finaste på golvet där. jag ville ju ha med dig hem, du var ju min hund, inte djursjukhusets...
och du är min hund än idag, och hur många hundar jag än köper, norwich terrier, golden retriever eller vad som helst, så kan ingen hund någonsin ersätta dig, det hoppas jag att du vet om.
bara för att du inte är här med mig är du inte bortglömd. du har den största platsen i mitt hjärta.
Du är den bästa hunden man kan tänka sig.
Viktor, jag är stolt över dig... för att du var så duktig, så otroligt duktig att som kämpade dig fram med akut leukemi, utan att kunna säga något, du kunde ju inte berätta hur du mådde, utan bara gå där tills du mådde så fruktansvärt dåligt och spydde och inte kan gå... tur att det var akut leukemi så du inte gick så länge och behövde lida, för det var du inte värd. och vi hade inget val... annars hade du somnat in själv inom det 24 timmarna, och jag hade aldrig aldrig aldrig velat hittat dig på golvet hemma, död.
du kämpade på bra min vän, och var modig som tog steget över till andra sidan, det skulle inte jag våga gjort.
så jag är riktigt stolt över dig min ängel.
Det är fruktansvärt tomt utan dig, saknar när du kunde komma ner till mitt rum och lägga dig rakt över mig, lite småtung som du var, och saliv som droppa från tungan, och så kollade du på mig med dina fina bruna ögon, och dina stora orangea öron, så mjuka och mysiga.

Jag vill ha dig här nu min vän.
Jag hoppas att du har det bra, lever livet fullt ut, och badar mycket.
i somras badade jag aldrig på ditt favoritställe kanske doppade mig,men jag kunde inte göra det utan dig, jag hatar att vara där utan dig,
därför åker jag inte dit så ofta längre..
Idag har jag tänt ljus för dig, och mina tankar har gått till dig...

Jag är ledsen att det slutade såhär...
hoppas att du förlåtit mig för det hemska beslutet.. men det blev bäst på det sättet.
jag hade ändå inte fått ha dig kvar, cancern hade redan tagit över.
Jag saknar dig älskling.

Vila i frid & ha det bra.
jag tänker på dig, puss puss älskade älskling, jag älskar dig.
R.I.P!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥