tillminneavviktor

1 år och 4 månader utan dig snart...
Jag kan inte säga att jag saknar dig mer för varje dag som går, eftersom den saknad jag känner för dig, den existerar egentligen inte hos andra människor, det är inte mänskligt att sakna såhär mycket.
Jag tänker på dig, dag som natt. Vad kan man mer göra än att sakna?
Min hjärna börjar övertala mig att jag inte kommer få träffa dig nå mer, jag vet ju att det är så.. jag kommer aldrig mer få träffa dig, men hoppet är det sista som lämnar mig! finns du på andra sidan och väntar på mig? eller är det bara något man säger? det är så mycket jag skulle vilja veta. Men svaren finns inte att få tag på.
Man undrar vad gud skulle med en hjälplös liten 6årig hund till när det finns många gamla hundar.
alla hundar betyder lika mycket, men en hund som inte ens har levt halva livet borde väl få en chans att leva längre? kan vi få en andra chans? ibland tänker jag på oss, hur skulle det vara om du var här nu?
var det dig jag skulle ta alla kort på med min nya kamera? istället för isak?Vi som var så tajta.
Somsagt, ett avtryck som alltid finns kvar.
Jag ska nog tatuera en hundtass, det ska symbolisera dig.. som att det var din tass.
kanske att texten ska stå med också  " ett avtryck som förevigt finns i mitt hjärta"

Jag älskar dig, från första gången jag såg dig, tills mina sista andetag är utförda.
du är alltid min finaste ängel, min andra halva.
puss på dig älskade du, min fina viktor.